Melodifestivalen är, enligt mig, årets totala höjdpunkt! Och tillhör du en av dem som funderar över hur det kommer sig att vissa låtar vinner och andra inte – trots att de är lika bra – då har du kommit helt rätt!
Konsten att förutse framtiden
Enligt retoriken så finns det ett vinnande koncept på framgång – dispositio – som kan användas till allt vars syfte är att övertyga någon om någonting. En mall (metod) i att förutse framtiden, till exempel vem som vinner finalen av Melodifestivalen 2021!
Nedan ser du finalisterna i Melodifestivalen 2021. Observera gärna att min numrering av bidragen är utifrån i vilken ordning de kom in i finalen och inte själva startordningen som bidragen kommer att ha på lördag i Melodifestivalen.
1. Danny Saucedo – ”Dandi Dansa”
2. Arvingarna – ”Tänker inte alls gå hem”
3. Anton Ewald – ”New Religion”
4. Dotter – ”Little Tot”
5. Charlotte Perrelli – ”Still Young”
6. Tusse – ”Voices”
7. Eric Saade – ”Every Minute”
8. The Mamas – ”In the Middle”
9. Alvaro Estrella – ” Bailá Bailá”
10. Paul Ray – ”The Missing Piece”
11. Clara Klingenström – ”Behöver inte dig idag”
12. Klara Hammarström – ”Beat Of Broken Hearts”
Jag har gjort en snabb analys över årets finalister, dess framförande och melodi, och för att se hur jag har gjort finns alla låtar med mitt kludd på längst ner i det här inlägget (tryck här för att komma dit)! Utifrån de här korta analyserna har jag sedan valt ut mina allra bästa kandidater – de som i största möjliga mån hade en röd linje genom text, melodi och framförande – ”topp 5”! Orkar du inte läsa det här inlägget och vill istället hoppa direkt till resultatet och veta vem jag utser till vinnare och varför så kan du skrolla ner till slutet eller trycka här. Vi andra kommer nu att göra en snabb genomgång av dispositio och samtidigt titta närmare på bidragen i Melodifestivalen 2021! Nu kööör vi!
Det allra första vi ska göra är att titta på vilken genre låtarna är inom. Men varför, kanske du tänker nu, är det viktigt att fastställa genre? Jo för om genren är fastställd så är det lättare sen att se om övrigt överensstämmer inom ramen – ju fler delar av ett framträdande (melodi, text, framförande) som alla överensstämmer med den rådande genren desto större sannolikhet är det att låten faktiskt vinner våra hjärtan och hela Melodifestivalen 2021.
- Genus judiciale kan vi räkna bort direkt då det är en talgenre utan några som helst stilfigurer och troper (och att någon låt i Melodifestivalen skulle sakna både stilfigurer och troper är inte så sannolikt).
- Genus demonstrativum jobbar med att beröra (movere) mottagaren (pathos) genom att använda massa troper och figurer (talstil sublime) där fokus ligger på nutiden.
- Genus deliberativum handlar istället om framtiden där fokus ligger på att behaga (delectare) mottagarna genom att använda en lagom dos av figurer och troper (stilnivå medium).
Så vilken genre är det? För att veta det måste vi titta närmare på texten och ordvalet.
Och efter att ha gjort en snabb koll på de 12 olika låtarna har jag valt ut mina ”topp 5” – ”Tänker inte alls gå hem” (låt 2), ”Little Tot” (låt 4), ”Voices” (låt 6), ”Every Minute” (låt 7) och ”In the Middle” (låt 8) – vilka alla följer sin genre inom alla delar (melodi, text, framträdande). Hur de övriga låtarna klarade sig kan du se nedan, och den som vill se min vinnare redan nu klickar här – vi andra kommer att gå igenom varför jag har valt som jag har gjort utifrån att ha fastställt genre och sen genom retorikens dispositio!
LÅT 2 ”Tänker inte alls gå hem”: Prosa går generellt inom genus demonstrativum där språkstilen är svulstig (sublime) och flödar av rim, upprepningar, liknelser (stilfigurer) och olika varianter av metaforer (troper), och jag kan inte säga annat än att låt 2 är proppad med framförallt olika varianter av stilfigurer – ”Jag tittar genom fönstret och ser, På folk som går förbi och jag ler, För vädret känns rätt, ja på alla sätt, Och gläds åt möten med många fler, Jag sätter på mig jackan går ut, Jag njuter, andas in, andas ut” – här finner vi både rim, anafor och allegori med flera. Texten är verkligen proppad från första raden, och den beskriver dessutom ett händelseförlopp som sker nu, eller ett liv innan pandemin (nostalgi), och det här är tydliga tecken på att vår låt är just inom genren genus demonstrativum och att det är ett hyllningstal. Nostalgi ses, eller hörs, även tydligt i melodin då det är ett stort hopkok av så kallade ”musikaliska citat” (melodislingor från andra låtar) vilka väcker minnen till den goda tiden. De här citaten behöver inte vara direkta kopior utan kan påminna och ge oss mottagare referenser som får oss att koppla ihop det vi hör med andra låtar. Bland annat kan vi höra Vanessa Paradis låt ”Be my Baby” (1992), The Jacksons ”Can you Feel it” (1981) och i refrängen melodifestivallåten ”C´est la vie” (2004) med Ann-Louise Hanson, Towa Carson och Siw Malmkvist.
LÅT 4 ”Little Tot”: För att få till en förändring krävs handling, och att skapa handling görs genom genus deliberativum – att skapa framtidshopp. Och det är precis vad låt 4 gör. Här är det alltså inte så svårt att fastställa genre eftersom texten uppmanar till agerande genom exempelvis ”We’re gonna find, A new future […] We’re gonna hide, Like we’re losers”. Dessutom arbetas en ”vi”-identitet upp vilket styrker ethos genom eunoia då vi (mottagare) känner oss delaktiga såsom att Dotter talar direkt till oss. Vidare kan vi även se ett varierat språk där både stilfigurer (rim, tricolon, anafor och epifor med flera) och troper (metaforer) förekommer i lagom mängd, vilket även ligger i linje med genus deliberativum.
LÅT 6 ”Voices”: Det vi kan se i låt 6 är att det används en hel del stilfigurer (som sig bör) där rim, tricolon (trefaldig upprepning), isocolon (upprepning enligt ett stavelsemönster), anafor och epifor, assonans, anadiplosis med flera gör sig synliga. Vi kan även se olika varianter av metaforer (”there´s fire in the rain” och ”Painting all the scars in, The colours of change”). Vilket tyder på demonstrativum. Dock sker uppmaningar i refrängen (”so go get out and let it rain” och ”get up and live and make it matter” med mera), och en framtidsbild i stil med att så länge du inte ger upp så kommer det att bli bättre. Och det här är ett tydligt tecken på deliberativum. Så även om stilnivån säger demonstrativum så ger helhetsbilden oss tydliga tecken på deliberativum genom användandet av eunoia, arete och fronesis (de tre ethos) och ethos kopplas samman med just deliberativum. Det här går att utläsa från rader som ”I can feel your pain” och ”we´ll get up […] we´rethousands miles apart […] we´ll overcome” där fokus ligger på att skapa en ”vi”-känsla där sångaren (Tusse) både ser oss mottagare och förstår vad vi går igenom eftersom sångaren själv känner likadant (eunoia). Dessutom används universella argument där hopp, frihet och gemenskap målas upp vilket skapar förtroende för sångaren genom arete. De här universella argumenten når dessutom en stor skara människor eftersom de allra flesta av oss känner igenom oss i känslan av att vilja ha ju frihet, gemenskap och hopp om en bättre framtid.
LÅT 7 ”Every Minute”: Den här texten är inte lika svår att tolka som ovanstående, utan den här låten är en hyllning till passionen, och hyllningar ligger inom genus demonstrativum. Vi kan även här se ett stort användande av just stilfigurer som rim, anafor, epifor och assonans med flera. Dock inte så många metaforer mer än att hela texten är en stor omskrivning för någonting annat – en så kallad allegori. Texten vädjar dessutom till våra känslor (pathos) genom att beröra (movere) och beskriva, i nutid, ett händelseförlopp som de allra flesta av oss kan känna igen oss i – vilket går helt i linje med genus demonstrativum.
LÅT 8 ”In the Middle”: Likt låt 7 så går även den här inom genus demonstrativum, vilket vi kan se genom användandet av troper (olika varianter av metaforer) såsom ”it’s like I’m drowning”, ”you are my sunshine in the open sky” och ”my past comes back to haunt and hurt” samt olika stilfigurer som rim (”my” och ”sky”), upprepningar och övergripande klimax med flera. Den stora fokuseringen ligger här på att beröra (movere) oss mottagare (pathos) vilket också texten gör genom just det beskrivande, och aningen svulstiga, språket.
Här kommer en kort genomgång av dispositio (enligt mig, men kanske en lång och faktatung utläggning enligt dig) där vi kommer att gå igenom texternas upplägg.
1. Exordium
Det allra första steget i dispositio handlar om att skriva en inledning för att väcka åhörarnas intresse och viljan att stanna kvar att lyssna – vilket kan ske på tre sätt (eller som tre steg):
Attendum – intresse. Här väcker du intresse genom att ta upp någonting personligt, aktuellt eller drastiskt (skulle själv säga dramatiskt eller uppseendeväckande) såsom ett skämt, ett provocerande uttal eller en fråga.
Benivolum – välvilja. Här får du din publik att bli välvilligt inställda till dig och ditt tal eller text genom att utgå ifrån sig själv, sakfrågan, publiken eller motståndaren.
Docitem – läraktighet. Här ska du bevisa eller demonstrera dina kunskaper för att visa din tillförlitlighet i ämnet. Varför ska publiken lyssna på dig?
Om vi nu ska vara lite nördiga, vilket vi ska, så ska du lägga fokus på ethos här. Det vill säga att få dina mottagare att få ett förtroende för dig genom att använda dig av eunoia.
I inledningen på låt 2 så adresseras mottagarens känslor (pathos) vilket tyder på benivolum – en välvilja (och förståelse) gentemot oss mottagare. Det här styrker även ethos genom eunoia.
Låt 4 börjar lite annorlunda (från övriga låtbidrag) genom att lägga fram huvudtesen – ”Little tot, When you grow up, Sort out what’s right, You don’t wanna be like us” – vilket styrker ethos genom eunoia där Dotter både skapar ett ”vi” och vädjar till vår välvilja (benivolum).
Låt 6 däremot börjar med ”there´s fire in the rain, but we´ll get up again” vilket tyder på att sångaren (Tusse) dels vill ta upp något ”uppseendeväckande” (attendum) och dels vill förtydliga en ”vi”-känsla (benivolum) vilket just styrker förtroendet genom eunoia.
Låt 7 börjar med ”We wake up. Together. We messed up. Memories from last night, Can’t find them, They’re gone.” vilket även det går under attendum där berättaren (Saade) vill få oss lyssnare att spetsa öronen än mer då det nästan är något lite ”hemligt” han kommer att berätta. Även den här låtens början bygger upp ett ”vi” vilket går helt i linje med exordium och att skapa förtroende genom eunoia.
Inledningen i låt 8 visar på attendum genom ”Sometimes I’m lost and feeling low
The waves rush in it’s like I’m drowning” där något personligt delas med oss mottagare, vilket även styrker ethos genom eunoia.
2. Narratio
Efter exordium kommer bakgrundsframställningen. Det är här din samhörighet med din publik skapas genom att peka någonting gemensamt som ni alla tänker, tycker, känner eller har varit med om, och som har med din tes att göra (eunoia). Narratio kan variera då Quintilianus menar att om talet grundar sig på mestadels logisk fakta (vid exempelvis genus judiciale där bevis ska framföras) ska talaren fokusera på att fånga publikens rationalitet och förnuft, medan om talet i stället ska spela på publikens känslor (vid exempelvis ett bröllopstal eller till viss del ett politiskt tal) ska talaren istället adressera till publikens moral. Oavsett så måste talaren utgå ifrån publikens kunskap i ämnet.
I låt 2 så går exordium och narratio ihop under första versen, och som tidigare nämnt, så adresseras pathos där texten spelar på de känslor som mottagaren får av texten. Exempelvis raden ”För vardagen känns grå, och rullar lätt på. Men inte alls i kväll, inte nu” vilken spelar på den gråa pandemiska vardagen vi lever i och längtan över att få ”andas in, andas ut”. Dels så byggs förtroende (ethos) upp genom eunoia, och dels så jobbar Arvingarna helt i linje med genus demonstrativum.
Låt 4 börjar direkt med att lägga upp spelreglerna genom första versen i låten ”We’re gonna run, From each other, Cause we need to find the answers in our lives, We’re gonna run, Like no other, And we seek for a new chapter of our lives” däreunoia syns genom ”vi”. Texten talar till förnuftet (we need to find the answers in our lives) vilket den också bör göra vid genus deliberativum.
I låt 6 ligger mycket fokus på just eunoia genom ”vi”-konceptet vilket redan implementerades i exordium. ”We’re thousand miles apart, But we’ll overcome. I’ll never let you down, World is turning us around. But I feel it in my heart, Let’s make a brand new start”
Låt 7 ligger helt i linje med narratio och beskriver den där lite pinsamma pirriga känslan som många av oss har/hade den första tiden gentemot en intressant partner, när allt var nytt och inget var uttalat.
Även låt 8 jobbar i linje med genus demonstrativum i narratio genom att tala till mottagarens känslor genom ”But you are my Sunshine in the open sky, Moonlight on my darkest nights. The sky is brighter when you’re here”. Vi som publik blir berörda (movere) över de känslostarka ordyttringar som här sker.
3. Divisio
Även kallad partitio, vilket är en framställning av dispositionen. En slags redogörelse över vad du ska tala om. I vissa tal eller texter kan det här vara bra för att ge åhörarna en föraning om vad de ska förvänta sig – både av det du ska tala om, men även om exempelvis dagens upplägg – vilket även det är en slags divisio. Dock är det här inte så vanligt att prosa (vilket låttexter egentligen är) innehåller divisio. Inte så tydligt i alla fall.
Jag skulle vilja säga att det inte finns någon divisio i låt 4, däremot skulle vi kunna säga att sticket i låt 2 ”Ikväll. Ja, ikväll. Nu, ikväll. Just ikväll”, samt även ”Can’t stop us now forget the haters, Get up and live and make it matter. There’s more to life so go ahead and sing it out” i låt 6 är en form av divisio – en föraning om vad som komma skall. Och likaså även i låt 7 där vi får en föraning om vad texten faktiskt handlar om genom ”Making each other blush, and that’s alright. I got a feeling. You got a feeling”. I låt 8 skulle jag vilja hävda att divisio går in i narratio som vi tog upp innan, och så kan det ofta vara i texter – att de två går in i varandra.
4. Propositio
Och nu till själva tesen! Det är här du ska lägga fram ditt förslag. Om exordium, narratio och divisio är uppbyggnaden, så är propositio starten på själva huvudakten! Propositio kan framföras i de olika genus (judiciale, demonstrativum, deliberativum) genom föreskrivande tes (rekommenderar en handling – genus deliberativum), värderande tes (uttrycker en attityd/värdering av någonting – genus demonstrativum) och konstaterande tes (beskriver ett sakförhållande – genus judiciale).
Låt 2 har tesen ”Tänker inte alls gå hem” (eller kanske mer ”vi tänker inte alls gå hem” vilket kommer i refrängen) vilket även är låtens titel, och det är en konstaterande tes. Men även om tesen går i en annan genre än talets helhet, så behöver det inte betyda total katastrof. Och eftersom låten spelar på en hyllning av det förgångna (vilket är något som genus judiciale fokuserar på), så kan det fungera i det här fallet.
Tesen i låt 4 lyder ”you don´t wanna be like us” som är en så kallad föreskrivande tes eftersom den uppmanar till ett agerande, vilket är i linje med genus deliberativum.
Låt 6 har tesen ”Voices” eller rättare sagt ”can you hear a million voices calling out in the rain?”. Det här är en föreskrivande tes (genus deliberativum) som rekommenderar eller uppmanar till en handling. Och precis som vi förutspådde i inledningen så är talet (låttexten) inom just genren genus deliberativum. Otroligt uppmärksammat av oss!
Låt 7 däremot har tesen ”I love it every minute” (som är implicit) med betoning på ”it” eftersom det är en omskrivning (metafor) för något annat som i vardagligt slang kan gå under synonymen ”it” (jag pratar såklart om S E X och då såklart av den passionerade samtyckande varianten). Det här är en värderande tes som går under just genus demonstrativum och syftar till att hylla nutiden, eller passionen i detta fall.
Låt 8 har tesen ”I know I’m not alone” vilken yttras i refrängen och som är en konstaterande tes. Men som tidigare nämnt så behöver det inte dra ner textens helhet. Den här tesen är mer implicit, vilket gör att den kan fungera. Låtens titel ”In the Middle” skulle jag säga är en sammanfattning på ett huvudargument, så mer om det alldeles strax!
5. Argumentatio
När du har lagt fram propositio, så är det dags att argumentera för din tes! Den här delen kallas även för confirmatio eller probatio, och går helt enkelt ut på att du ska presentera dina bevis vilka styrker din tes. Och då alla goda ting är tre, så är det även antalet argument du ska ha med i din text.
I låttexter så finns det oftast inga direkta (framträdande) argument, utan vi får jobba utifrån ett hermeneutiskt perspektivmed universella argument – argument som de allra flesta kan skriva under på.
Och i låt 2 så existerar det både specifika och universella argument. Om tesen är ”[vi] tänker inte alls gå hem” så är argumenten till det ”kvällen har just börjat” och ”[jag/vi] Har längtat еfter just denna dag”. De universella argumenten ses i just hoppet om en tid efter pandemin, och nostalgin efter det ”enkla” livet som en gång var. Någonting som de allra flesta av oss kan skriva under på.
Vidare byggs ett ”vi” upp vilket styrker ethos via fronesis (popularitetsargument) genom exempelvis raden ”Tillsammans sjunger vi samma sak” och ”Jag ser att folk omkring mig, som jag, Har längtat еfter just denna dag” och en bild av att vi inte är ensamma om att längta, utan vi längtar alla och kommer att ta oss igenom det här (där ett hopp väcks).
I låt 4 finner vi även här både universella och specifika argument i form av ”little tot” vilket är en omskrivning för framtidens individer – det vill säga – barnen! Och att använda sig av barnen är ett av de starkaste universella argumenten som existerar då vi alla har varit barn, många av oss har barn och/eller barnbarn, vilket gör att vi alla kan relatera till argumentet. Vidare ser vi att mycket fokus ligger på en bättre framtid – hopp – vilket även det är ett universellt argument. Specifika argument ses i exempelvis kören i refrängerna och i ”we´re gonna find” vilka båda är popularitetsargument (fronesis).
Men argument ska ju även svara och styrka tesen, och i låt 4 så ses det genom ”We’re gonna hide, Like we’re losers” (vi är fega – så bli inte som oss, där ”oss” är nutidsmänniskan – bli bättre) och ”When the pride surrounds our minds, We’ll hit and run”.
I låt 6 så finns det just tre universella argument – gemenskap, hopp, frihet – vilket de allra flesta av oss längtar efter och tycker är viktigt. Det har även smugit sig in ett så kallat ”popularitetsargument” för att stärka ethos (förtroende för talaren) genom fronesis genom att använda en kör i refrängen och i de partier där svaret på frågan ”can you hear them calling?” besvaras – ”a million voices”. Även det här för att förstärka tesen ytterligare. Dessutom i den allra sista delen i låten besvaras ”can you hear them?” med en barnkör och barn (att använda sig av barn) är det allra starkaste universella argumentet då det både jobbar med en oskyldighet (barn är oskyldiga av naturen) och ett framtidsdriv – att vi måste göra en förändring inte endast för oss själva utan för våra barn – framtiden.
Låt 7 jobbar både med direkta och subtila argument. De direkta argumenten ges i refrängen där Saade besvara sin tes om när han tycker om ”it” – ”in the morning […] in the evening […] every weekend” och själva förklaringen till varför Saade tycker som han gör får vi på det mer subtila planet genom beskrivningar av själva händelseförloppet där han vädjar till våra känslor – vilket vi kan säga är en form av universellt argument då vi alla någon gång (förhoppningsvis) har varit med om den där nya, nästan berusande, passionen.
I låt 8 så är, som jag ovan nämnt, titeln ”In the Middle” ett huvudargument genom att den svarar på tesen som vi satte till ”I know I´m not alone” genom ”And if I fall down a little, I know I’m not alone” för att ”you meet me there in the middle”.Vidare kan vi se fler argument genom ”But you remind me who I am now” och ”You love my best you love my worst”. Låten tar även upp universella argument såsom vänskap och kärlek vilket svarar väl med genus demonstrativum. Och även om melodin inger vibbar av gospel och att hyllningen kanske är religiös, så spelar det inte så stort roll eftersom vi alla kan känna att ”Sunshine in the open sky, Moonlight on my darkest nights, My whole world’s brighter when you’re here” även gäller för en nära vän, en förälder eller en partner. Därav att det är just ett universellt argument!
6. Refulatio
I alla argumentationer kommer det att komma motargument från motståndaren, omgivningen eller publiken – det är själva grunden i argumentationen – men som det sociala geni du nu (snart) är, är du såklart både medveten och förberedd på det här! Refulatio handlar dels om att försöka lära känna din motståndare och dels om att försöka se vilka negativa aspekter det finns att ta hänsyn till angående din tes. Vad kan din motståndare ha för icke-nytta av ditt förslag och vad kan sättas emot din tes?
Just prosa jobbar inte så mycket med direkt motargumentation, utan vi får även här kolla lite på ett mer övergripande plan. Just upprepningar skulle vi kunna säga är ”en form” av motargumentation. Läs gärna min reservation i ”kunna” då det kan vara så att jag önsketänker och är ute på hal is. Men att just upprepa saker är både vanligt förekommande i låttexter och för att tydliggöra den egna ståndpunkten för mottagarna och motståndet.
7. Recapitulatio
Sammanfattningen är till för att få åhörarna att minnas huvudpunkterna av vad det är du har sagt, och känna för din sak.
I just låttexter så är sammanfattning (recapitulatio) ganska enkla att utse eftersom det oftast handlar om upprepning av exempelvis refrängen eller bryggan. Vi skulle kunna säga att recapitualtio är en slags ”stick” (musikspråk) – något som återupprepas men kommer i annan version från låtens tidigare delar så att lyssnaren känner igen låten.
Låt 2 har gjort sista refrängen till recapitulatio vilket både bygger upp till en stämning, sammanfattar texten som helhet och trycker än en gång på eunoia ( i ser er mottagare (svenska folket) och känner likadant).
Låt 4 använder recapitulatio till att verkligen sammanfatta och samtidigt uppmana om vad som behöver göras – ”Little tot when you grow up, Sort out what’s right, You don’t wanna be like us, When the pride surrounds our minds, We’ll hit and run, You don’t wanna be like us” där båda huvudargumentet och tesen finns med
I låt 6 skulle jag istället säga att recapitualtio ligger på ”Can you hear them? Can you hear them? Can you hear a million voices, Calling out in the rain. You know we got a million choices, So go get out and let it rain”. En sammanfattning och delvis (om än omgjort version) av refrängen.
Låt 7 jobbar även den med en variant av refrängen, som i det här fallet sammanstrålar med peroratio (avslutningen) ”I want it all. Every minute! I love it every weekend. Oh nanananana. Every morning You light up my dark. Every minute!”
Låt 8 har även den en ”omgjord” del av låten – i det här fallet bryggan – ”Sunshine in the open sky, Moonlight on my darkest nights, The sky is brighter when you’re” där melodin ändrar tempo och trycker på allvaret i orden. Det här styrker ethos genom arete då låten visar på en seriositet och ett slags modig.
8. Peroratio
Avslutningen sitter mer eller mindre ihop med sammanfattningen (recapitulatio) och kan antingen användas som en sista mening, gest eller som helhet i sista delen av sammanfattningen. Ledorden är att beröra dina åhörare (movere) genom att få din publik att känna för ditt budskap (pathos) och genom ett svulstigt språkbruk eller gester (genus sublime). Fokus ligger i alla fall på att efterlämna dina åhörare med en känsla av att ha blivit berörda av dig (movere) och ditt tal.
Peroratio i låt 2 sker i sammanfattningens två sista rader där refrängen är lite omgjord för att förtydliga budskapet och få fram tesen i det allra sista som sägs – ”Nej överallt men inte hem, Vi tänker inte alls gå hem” – vilket går i linje med genus demonstrativum. Även Arvingarnas dans och slutgest går i nostalgi där de gör en ”Herreys”!
Låt 4 använder sista refrängen som avslutning där tesen är det allra sista som yttras vilket också blir det sista mottagaren hör och därför också kommer ihåg. Fokus här ska ligga på att beröra (movere) dock inom din genre, och det görs här i form av en knuten näve upp i luften vid det allra sista ordet ”us”.
I låt 6 är det helt klart det sista stycket av återupprepningen av ”Can you hear them? A million voices voices” med barnröster och klapp på hjärtat som sänder extra tydliga signaler av att vi tillsammans tar den här kampen för en bättre framtidens för våra barn!
Låt 7 jobbar här definitivt i samklang med genus demonstrativum och att beröra (movere) oss som publik genom ordkastningen ”Every morning You light up my dark. Every minute!”
Låt 8 jobbar istället med att upprepa refrängen peroratio – ”I know I’m not alone, You meet me there in the middle, When I run out of hope. I know that I’ll be alright, As long as you’re by my side, And if I fall down a little, We’ll meet in the middle” – med ett snyggt outro i form av ett ”Ooooooooo”.
Det är såklart extra viktigt att låtens melodi och scenframträdandet också stämmer överens med textens budskap. Jag kan tyvärr inte läsa noter, så en mer noggrann genomgång av hur noterna överensstämmer med genre kan jag tyvärr inte göra, men framträdandet ska jag i alla fall försöka mig på att koppla ihop med en genre.
Låt 2 använder sig av, som i början nämnt, associationer av andra stora verk, och utan att vi ska peka finger åt att rida på vågen av andras framgång, så är melodin peppig och härlig. Mottagaren blir glad och vill verkligen stämma upp i allsång tillsammans med andra, vilket är själva syftet med textens budskap och genus demonstrativum. Scenframträdandet inleder med en slags rosapurpur gång med Arvingarna klädda i svarta kostymer, som att de ska ut på fint galej. Koreografin väcker även den nostalgi (som både text, melodi och gubbarna i sig gör) där jag bland annat får feeling av Herreys ”Diggiloo Diggiley”. I genus demonstrativum så finns det inget som heter ”för mycket av det goda” utan i den här genren kan man verkligen smacka på utan att skämmas.
Melodimässigt skulle jag säga att låt 4 ligger inom genus deliberativum genom dess tuffa stil med mycket trummor (vilka kan ge intryck av kamp likt att trummorna ljuder vid krig). Melodin har ett framåtdriv dels till refrängen, och dels helhetligt till slutet – klimax (vilket också är en retorisk stilfigur). Under recapitulatio sker även en förändring i stil vilket förtydligar budskapet. Scenframträdandet ligger verkligen i linje med genren där både dansarna och Dotter är klädda i svart och metall vilket väcker tankar åt rustning. Även dansarnas munskydd väcker tankar om rebell och aktivism, men det kan även vara en symbol över samtiden (med pandemi) och att det är den vi vill ifrån in i en bättre framtid. Scenljuset är hårt vitt emot en svart avskalad scen vilket dels väcker motsättningar (nutid – framtid) och dels blir det en väldigt rå nutidsdystopi då ljuskäglorna riktas rakt mot publiken likt vid en sökinsats eller i väntan mot fiender ut i den mörka natten.
Låt 6 ligger inom genus deliberativum melodimässigt där jag fick en känsla av ”kamp” och ”framåtdriv”. Scenframträdandet (ljus, dansare, kostym, scenografi) jobbade helt i linje med texten. Dansarnas suggestiva icke ljussatta kroppar iscensätter verkligen känslan av att vara instängd och ensam kämpandes för en ljusare framtid – vilket också förtydligas ju längre in i framträdandet vi kommer – då även dansarna står i ljuset tillsammans med Tusse. Dansarna representerar alla oss mottagare som kämpar i mörkret med våra demoner. Vår sångare Tusse iklädd röd kostym, vilket symboliserar styrka och styrker ethos genom fronesis (auktoritet) och arete (rött för mod), äger varenda ord som sjungs. För att vi mottagare ska få förtroende för sångaren (talaren) så måste sångaren själv verkligen känna och tro på det som förmedlas. Det är den första (och viktigaste) grundstenen i kommunikation, för om du inte tro på vad du säger – hur ska jag då kunna göra det? Och, jag måste erkänna att Tusse lyckas bäst med det här av alla bidragen. Det är känsla inifrån och ut, direkt in i våra själar. Oerhört professionellt!
Låt 7 hade en poppig musik som i alla fall jag blev glad av och att bli glad går ju helt i linje med hyllning och genus demonstrativum. Scenframträdandet jobbade med naturligt ljus, vitt och svart, enkelt. Även Eric Saades kläder var vita (vilket symboliseras som andlig eller själslig renlighet) och de var i bomull (naturmaterial) som var stickade (hantverksmässigt, naturligt, back to basic). Att Saade dansar själv i ett upplyst scenrum visar en avskalad och nästan sårbar person, vilket också det går helt i linje med textens budskap.
Vad jag hade önskat i det här framträdandet är att Saade verkligen hade trott på det han gjorde. Som skådespelare får jag känslan av att han inte förstår varför han dansar på scenen – vad varje steg och varje rörelse verkligen betyder. Nu ser det mer ut som att någon har sagt ”dansa som Loreen gjorde 2012. Det blir coolt”. Snyggt men utan känsla – och det går tyvärr inte ihop med varken textens budskap eller med genus demonstrativum.
Låt 8 har en melodi som drar åt gospel och som jag blir mycket glad av, vilket är syftet med genus demonstrativum. Jag känner värme och kärlek och det går ju helt i linje med de universella argumenten i texten, vilka även förhöjs av The Mamas guldglittrande kostymer. Scenframträdandet ger mig en lite andlig känsla dels genom färgvalen (rosa, blått, purpur) och dels genom de bilder som visas i bakgrunden (rymd, galaxen eller vintergatan …). Och de här fantastiska sångerskor som The Mamas består av – Loulou Lamotte, Ashley Haynes, Dinah Yonas Manna – är alla helt magnifika och ger verkligen allt på scenen. De vet vad varenda ord betyder och vad varenda rörelse står för och det styrker deras ethosgenom fronesis.
Och här kommer då alltså mitt utlåtande över våra ”topp 5” och vilken placering jag tror att de kommer att få i finalen av Melodifestivalen 2021. Observera för författarens personliga, ändock kunskapsgrundande, åsikter. Om det har jobbats objektivt innan, så kan jag meddela att det inte kommer att bli så i det här avsnittet.
Plats 5
Även om jag precis sa att det inte finns något som heter ”för mycket” i genus demonstrativum, så skulle jag faktiskt vilja hävda att det visst finns ett stopp. För mycket fluffig nostalgitårta gör att i alla fall jag tillslut måste springa på toaletten, och det gör jag tyvärr här. Ljussättningen känns som en stor färgsprakande pinata som aldrig tycks gå sönder, fastän att jag slår och slår och slår. Ingenting känns äkta, allt känns samplat och snott (även om det är copia – ett retoriskt begrepp som innebär att man får inspiration av någonting, och ska ej likställas med att kopiera). Jag hade i alla fall önskat att det fanns någonting riktigt äkta som var ”Arvingarna” och inte ett stort hopkok av andras framgång. Men det finns ju de som kan äta hur mycket som helst utan att spricka, och kanske är svenska folket en av dem? Vet gör vi inte förrän på lördag, men jag kommer på grund av ”kaka-på-kaka”- effekten placera Arvingarna och låten ”Tänker inte alls gå hem” på plats 5 i finalen.
Plats 4
Även om Loreen vann både melodifestivalen och Eurovision Song Contest 2012 med sitt ärliga och annorlunda framträdande av låten ”Euphoria”, så tror jag inte att Eric Saade kommer att ha samma framgång. Och det beror på att Saade, till skillnad från Loreen, inte förstår varför rörelsemönstret (dansen) ser ut som den gör. Saade vet inte riktigt varför han är på scenen, och det drar ner hela betyget och upplevelsen för oss mottagare. Text, melodi, ljus och scenografi går annars helt i linje med genren (genus demonstrativum), men att inte förstå vad det är man gör på scenen tar bort och sänker Saades ethos då han inte framstår som trovärdig. Och därför blir det bara en plats 4 för Eric Saade och låten ”Every Minute”.
Plats 3
Här har jag en personlig åsikt och en professionell åsikt – vilka går isär. Min personliga åsikt är att jag tror att ”Little tot” kommer att hamna på plats 3, men ur ett retoriskt perspektiv så är det ”In the Middle” som bör hamna här. Varför? Jo, av den enkla anledningen att ”In the Middle” inte hade en genomgående linje av det rådande genus demonstrativum (tesen låg ju i genus judiciale). Och det kan tyckas hårt, men om jag nu ska skriva en retorisk analys så borde jag också göra en bedömning utifrån den. Och om man inte kan fastställa en bra tes, så blir övrig argumentation oklar och ohållbar. Däremot så inger The Mamas ett starkt ethos där de förstår och står bakom varenda ord i låten. Eftersom jag inte har fått tillgång till hur röststatistiken generellt ser ut under Melodifestivalen (dvs vilka mottagarna är) så måste jag gå på min analys och utser därför The Mamas med låten ”In the Middle” till plats 3.
Plats 2
När det kommer till retoriska analyser så är såklart ethos (talarens förtroende) och logos (budskapets paketering) viktiga, men även pathos (de känslor mottagaren får av budskapet). Och när det är så jämt som det är mellan 2a och 3e plats så är just frågan om vilka mottagarna är central för att kunna göra en så korrekt bedömning som möjligt. Men, eftersom vi inte har den informationen, så måste jag utgå ifrån det material som jag har. Och därför utser jag Dotter med låten ”Little Tot” till silvermedaljör! Och det är ingen slump att låten hamnar här då alla delar – framträdande, text och melodi – går hand i hand med genus deliberativum. Dessutom är det många vinnande bidrag genom åren som just håller sig inom genren, och vill man att människor ska rösta så är det rent teoretiskt säkrast att välja en genre som uppmanar till agerande (som politiker gör). Dotter har dessutom ett starkt ethos och använder sig av både fronesis (auktoritet, popularitetsargument, cool by association och kunskap) och eunoia (du är inte ensam – ”vi” identitet, och jag ser dig och förstår hur du känner) för att förstärka mottagarens förtroende.
Plats 1
Förutom att det här är en extremt bra låt – då melodi, text och framträdande går hand i hand med varandra och genus deliberativum – så är sångaren Tusse helt fenomenal. Aristoteles menar att ”vi brukar lita på hederliga människor både mer och snabbare i nästan alla sammanhang, till och med reservationslöst när oklarhet råder och det finns rum för tvivel” där ethos (talarens förtroende) är central i all typ av övertalning. Tusse äger och använder alla de tre ethos(fronesis, arete, eunoia) i sitt framträdande, och ju fler ethos du använder desto större chans till ökat förtroende hos dina mottagare. Tusse styrker sitt ethos genom fronesis då kören kommer och bygger upp låtens budskap (popularitetsargument), samt att dansarna kommer och ställer sig bredvid i slutet (dubbel ”cool by association” och auktoritet). Även Tusses röda kostym (styrka – aukotitet) och ärlighet i framträdandet bygger ethos genom fronesis då vi (mottagare) får intrycket av att texten är självupplevd. Det här styrker även ethos genom eunoia då vi vet att vi inte är ensamma om våra känslor utan att även Tusse och dansarna står bakom och ser oss. Just Tusses ärlighet på scenen styrker genom eunoia och arete då ärlighet och sårbarhet är ett tecken på mod, och mod är en egenskap som värderas högt både nu och under antiken. På grund av ärligheten, modet och den genomgående genren i låtens alla delar, tror och utser jag Tusse med låten ”Voices” till årets vinnare av Melodifestivalen 2021!
Ja det var det! Och hur det går, jag det får vi ju se nu på lördag!
Den snabba analysen!
2 svar på ”Vem vinner Melodifestivalen 2021?”