Kriskommunicera genom Statusläran!

Det kan ju vara så att du, företaget eller produkten har hamnat i en knivig situation och behöver komma på en effektiv försvarsstrategi som både framhåller dig på ett bra sätt samtidigt som fokus flyttas från den där krisen till något annat som du vill belysa. Den här strategin behövde man även under antiken! 

Statusläran är en metod som till en början användes inom försvarstal inom genus judiciale och handlar om de fyra olika sätt, eller strategier, att försvara sig vid en konflikt eller meningsskiljaktighet. Det latinska ordet status (grekiska stasis) betyder just ställning och innebär på vilket sätt man väljer att placera ut trupperna inför en strid. På lika sätt kan då den anklagade välja att försvara sig genom de fyra status. I modern tid kan man använda statusläran till all typ av ”försvar” såsom kriskommunikation, debatter och hetsiga diskussioner, samt som härskarteknik.

1. Status coniecturalis: Avser vad som är sant eller sannolikt. Är fakta korrekt? Kan den underbyggas någonstans? I en rättsprocess är det här steget själva grundstenen eftersom all bevisföring bygger på just sanningshalten.

2. Status definitionis: Avser att ifrågasätta själva definitionen av påståendet eller handlingen. I en rättsprocess sker här själva definitionen om vad som har hänt. Var det exempelvis en stöld eller ett mord? Den anklagade ifrågasätter själva definitionen av ”stöld” eller ”mord”. Trodde den anklagade att någonting var ett smakprov och därför tog varan eller skedde mordet av olyckshändelse?

3. Status qualitatis: Avser att ta hänsyn till andra kvaliteter, det vill säga omständigheter. I en rättsprocess kan man fråga sig om den tilltalade exempelvis var påverkad av något preparat eller finns det en psykisk störning som rätten måste ta hänsyn till?

4. Status translationis: Avser att ifrågasätta de yttre formerna för rättsprocessen, debatten eller anklagelserna. Exempelvis så kan man ifrågasätta opponentens moraliska egenskaper, om det är rätt instans att hantera rättsprocessen eller om det är åhörarnas rätt och förmåga att fatta beslut om saken. Här flyttas fokus från själva påståendet eller saken i fråga till någonting annat. 

Men om du nu vill använda den här strategin på bästa möjliga sätt – hur ska du göra då? Det är såklart otroligt svårt att svara på då alla situationer och kriser är olika, men det finns ändå några saker som du kan tänka på för att skapa så mycket förtroende som möjligt i en sådan här situation. Grundläggande så bör du tänka på ditt (eller företagets) ethos, och använda de hjälpmedel (fronesis, arete och eunoia) som finns. Nedan följer ett påhittat exempel för lättare förståelse.

För det första (1) så måste du försöka få fram så mycket bevis du bara kan som förklarar krisens händelseförlopp (fronesis). Varför lägger exempelvis företaget 5 miljoner svenska kronor på att hyra en etagelägenhet i Berlin varje år? Eller hur mycket kostar det egentligen att producera en svensk långfilm? Vilka kostnader tar varje avdelning, och varför tar exempelvis produktionsbolaget 30% av budgeten till sig själva? Försök att här kategorisera, förklara och belysa så mycket du bara kan, så att alla möjliga frågor som kan komma att uppkomma redan har ett svar. Genom att göra det här lägger du grunden för status coniecturalis, ur ditt perspektiv. 

För det andra (2) så är det bra att verkligen ta sig tid till att lyssna på kritiken (eunoia). Att vara inkognito och gå under jorden skulle jag säga är ett ytterst dåligt alternativ, vilket i sin tur snarare kommer att öka misstankarna (eftersom den som flyr anses som skyldig enligt våra samhälleliga föreställningar – arete). Stå i stället rakryggad och ta in den kritiken eller de anklagelser som ges. Och bemöt kritiken med ett svar – inte med ett försvar. ”Uppfattas det som att vi spenderar 5 miljoner kronor på fest och nöjen? Det var dåligt kommunicerat av oss. Jag ber verkligen om ursäkt för det”, skulle kunna vara ett lämpligt svar. 

Att be om ursäkt för de föreställningar som beteendet ger är inte samma sak som att erkänna sig skyldig. Det är i stället att bemöta och ta ansvar. Vi kan inte alltid styra hur vi framställs eller hur vi uppfattas, och om det blir på ett sådant sätt som vi inte har planerat och om det sårar eller skadar så är det att lägga sig platt och be om förlåtelse för det missförståndet. Det här leder oss till just den tredje punkten (3) gällande att visa sig dygdig (arete). Att stå rakryggad och ta ansvar för sitt beteende är just en sådan egenskap. Och att säga förlåt. Anklagelserna kan sluta här eftersom det är svårt att driva en häxjakt när den jagade lägger sig platt och ber om ursäkt. 

Eller, så fortsätter jakten i en annan riktning. (4) Exempelvis så kan anklagarna själva använda status definitionis genom att hävda att den här festen som du var på var en ”sexklubb”. Då måste du möta med samma mynt och be om definitionen av ”sexklubb”. Är det en klubb som säljer prostituerade? Är det en klubb som har lättklädd personal? Du kan själv bryta loss orden ”sex” och ”klubb” och använda ett försvar utifrån det, eller omreferera ordet till ”burlesque” eller en klubb med ”extravagant framtoning”. Och vad är själva definitionen på “klubb” och “arrangerad fest” och när går det från det ena till det andra?

Nästa steg (5) i processen är att visa, inte skylla, på omständigheterna (status qualitatis) där du menar att ditt företag inte hade några andra alternativ än att gå till den där “klubben” eftersom de som arrangerade Filmfestivalen i Berlin hade valt just den omnämnda festlokalen som mötespunkt för olika filmskapare och produktionsbolag. Om ni inte skulle ha gått dit så hade ni exempelvis aldrig lyckats säkra kontraktet med det stora franska filmbolaget och miljontals kronor hade gått förlorade. Mycket viktigt här är att klargöra att det faktiskt inte fanns några som helst andra alternativ (och viktigt är också att det faktiskt inte fanns några andra lika viktiga alternativ). För att få till ett möte så krävs nämligen en första kontakt, som du själv ser som mycket svår att få till på annat sätt än att faktiskt mingla dig till en sådan, på just den här arrangerade festen (klubben). Extremt olyckligtvis såklart, men det var de förutsättningar som gavs (och så vidare …). 

Det kan ju vara så att din kris kan vara lite mer invecklad, exempelvis att du är rädd att andra saker ska komma fram, och då behöver du göra drastiska drag för att flytta fokus (6). Exempelvis kan du då erkänna dig skyldig till allt som du, företaget eller organisationen är anklagade för (oavsett om det är sant eller inte) eller finna en ansvarsskyldig som du kan avsätta. Att få någon att stå till svars för krisen (en syndabock) är effektivt om du vill att mottagarna (oftast medierna) ska lämna dig ifred. Det blir ett slags ”avslut” där alla mottagare kan andas ut nu när den ”skyldige” är funnen. Offentliga ”halshuggningar” stillar blodtörsten. Är det ett företag eller organisation som är i blåsvädret och inte en specifik person så är det oftast partiets ledare eller företagets VD som får lämna sin post (för att återfå tilliten genom fronesis). Och sen kan alla återgå till vardagen. Det blir en variant av status translationis, även om du lägger dig, i den här konflikten (status coniecturalis), för att flytta fokus från en (eventuellt) annan kommande kris (status translationis). 

Du kan alltså effektivt kan stoppa eldens spridning genom att sluta springa. Ju mer du försöker att hävda din oskuld, desto mer fyr lägger du på brasan. Generellt och metaforiskt talat. Men om det inte fungerar – att stanna upp, reflektera och be om förlåtelse – så kan du ta hjälp av Statuslärans steg för att göra avrättningsprocessen så mild som möjligt.  

Lycka till, och tänk nu på att ju snabbare du själv lägger upp korten på bordet desto mindre, och mindre smärtsam, blir krisen!