Sverige står inför ett verkligt energipolitiskt vägval där vi behöver öka vår elproduktion till det dubbla fram till 2045. Men måste lösningen vara kärnkraft? Inte nödvändigtvis.
Tidöpartierna driver idag en kraftfull kärnkraftsagenda. På ytan handlar det om teknik, elbehov och framtidens industri. Och utan ta någon ställning i om kärnkraft är ”bra” eller ”dåligt”, så kan jag inte låta bli att fundera över vad som ligger bakom argumenten.
Eftersom jag numera spenderar mina dagar på Försvarhögskolan och tittar på risk assessment så kommer jag här att analysera kärnkraftspolitiken genom tre analytiska glasögon:
- ICOL-modellen: En egenkomponerad modell som bygger på Försvarsmaktens Intent, Capability och Opportunity (time) samt Likelihood of exploiting the opportunity
- Doxologisk teori: Förankrad i Rosengren och Bourdieu.
- Risk enligt Liwång: Liwång menar exempelvis att risk alltid är situerad, att det finns en skillnad mellan faktisk och kommunicerad risk, samt att osäkerhet är en del av risken – inte ett undantag.
Genom att kombinera dessa perspektiv ska jag se om kärnkraft verkligen bara är en energiform eller om det även visar något annat?
ICOL-analys av kärnkraftspolitiken vs energialternativ
1. Kärnkraft
Intent: Tidöpartiernas avsikt är att framstå som handlingskraftiga och ansvarstagande i energifrågan, vilket ligger helt i linje med vad som förväntas av den sittande makten.
Genom att lyfta kärnkraften som lösning förmedlas ett budskap om stabilitet, teknikoptimism och kontroll. Det är även en markör för ideologisk positionering mot ”vänstervriden” grön politik och klimataktivism (De Koster et al., 2022).
Capability: Sverige har teknisk och ekonomisk förmåga att bygga ny kärnkraft, men det är dyrt (uppåt 400 miljarder kr) och tar 15–20 år att få på plats (Regeringskommission via Reuters, 2024). Alternativen till det här är energieffektivisering, batterilagring och lokal elproduktion vilket både är billigare och snabbare att genomföra (ESS News, 2024).
Opportunity: Med makten i regeringen har Tidöpartierna en politisk förmån att driva igenom stora strukturella förändringar. Energimarknaden är dessutom ett fält av osäkerhet och oro – en narrativ grogrund för ”trygg teknik”.
Likelihood of exploiting the opportunity: Sannolikheten att denna avsikt exploateras är hög då lagändringar och förstudier redan har initierats (Svenska kraftnät, Energimyndigheten).
2. Energialternativ till kärnkraft
Energieffektivisering
Intent: Minska efterfrågan i stället för att öka produktionen. Syftet är att använda befintlig energi smartare – särskilt i byggnader, industri och hushåll.
Capability: Mycket hög. Teknik och metoder (isolering, LED, värmepumpar, energistyrning) är beprövade och tillgängliga.
Ex: Att byta till energiglas i villor kostar ca 20 000 kr per hushåll och ger stor besparing.
Opportunity: Hög. Sverige har många äldre bostäder med förbättringspotential. Kommuner och företag har också intresse av lägre kostnader och klimatmål.
Likelihood: Medel. Trots stor potential är investeringarna ofta osynliga och tråkiga politiskt. Saknar “wow-faktor”, och stöds därför inte lika kraftfullt som ny produktion.
Sol- och vindkraft
Intent: Snabb och storskalig utbyggnad av fossilfri energi. Distribuerad och lokalt anpassad produktion.
Capability: Hög. Kostnaderna för sol och vind har fallit dramatiskt. Sverige har goda vindresurser och potential för solceller på byggnader, särskilt i söder.
Opportunity: Medel till hög. Tekniskt lätt att skala, men det finns utmaningar i tillståndsprocesser, lokal acceptans (vindkraft), samt behov av nätutbyggnad.
Likelihood: Hög. Utbyggnaden fortsätter, särskilt inom vindkraft. Men påverkas av opinion och kommunal veto-möjlighet.
Batterilagring och smarta nät
Intent: Skapa flexibilitet i elsystemet så att mer förnybar el kan tas emot, lagras och användas vid rätt tid.
Capability: Medelhög. Tekniken finns (t.ex. lithiumjonbatterier), men är fortfarande dyr i storskalig form. Behöver kombineras med digital infrastruktur och styrsystem.
Opportunity: Hög. Det finns växande intresse från energibolag, elnätsföretag och datacenter. Sverige har teknisk kompetens, men behöver incitament.
Likelihood: Medel. Utbyggnaden är igång, men bromsas av kostnad och brist på samordnande politik. Riskerar att halka efter om inte tydliga satsningar görs.
Avfallsbaserad energiproduktion
Intent: Omvandla sopor, slam och restvärme till el och värme. Minskar både avfallsproblem och fossilberoende.
Capability: Hög. Sverige har lång erfarenhet av kraftvärme och avfallsförbränning. Teknik för biogas från organiskt avfall finns.
Opportunity: Hög. Möjligt att bygga fler anläggningar lokalt. Kommuner kan bli självförsörjande. Men kräver bättre sortering och avfallshantering.
Likelihood: Medel till hög. Det finns politisk vilja, men systemet bromsas av EU:s klassificering av avfallsförbränning som icke-förnybar, vilket kan påverka investeringsviljan.
Doxologisk förklaring (Rosengren & Bourdieu)
Mats Rosengren och Pierre Bourdieu menar att det vi betraktar som ”självklart” formas av kulturellt situerade föreställningar – så kallad doxa.
När vi betraktar kärnkraftens centrala roll i dagens energipolitiska samtal genom ett doxologiskt perspektiv, blir det tydligt att dess starka ställning inte enbart bygger på tekniska fakta, utan på kulturellt förankrade föreställningar om trygghet, modernitet och kontroll.
I Tidöpartiernas ideologiska kontext är kärnkraft inte bara en energiform – den symboliserar industriell styrka, självförsörjning och motstånd mot ”mjuka” lösningar kopplade till klimataktivism och livsstilsförändringar. I denna kulturella doxa är det inte rationella jämförelser som väger tyngst, utan vilka lösningar som känns rätt – och kärnkraften passar väl in i ett narrativ där teknisk makt likställs med trygghet.
Däremot faller alternativen – trots att de i flera fall är billigare, snabbare och mer decentraliserade – ofta utanför denna doxas ramar.
- Energieffektivisering är svårt att se och mäta politiskt; det är osynlig infrastruktur utan tydlig symbolik.
- Sol- och vindkraft ses fortfarande av vissa som opålitliga och väderberoende – och kräver lokala kompromisser.
- Batterilagring och smarta nät är tekniskt avancerade men saknar folklig igenkänning.
- Avfallsbaserad energiproduktion är funktionell men bär på negativa associationer (sopor, lukt, “lågstatuslösning”).
Kärnkraften ”känns rätt” för att den är djupt förankrad i en doxa där teknisk makt är lika med trygghet. För att driva beteendeförändring, decentralisering och energieffektivisering krävs det att man utmanar denna doxa – vilket kan vara politiskt riskabelt för oppositionen att göra såhär 1 år innan valet.
Kommunicerad vs faktisk risk enligt Liwång
När Hans Liwång pratar om risker så skiljer han mellan faktisk och kommunicerad risk. Faktisk risk handlar om det som faktiskt är en risk såsom teknisk sårbarhet, avfallsfrågor och krigshot medan kommunicerad risk handlar om vad som framstår eller kommuniceras som farligt eller tryggt.
Kärnkraft presenteras ofta som stabil och fossilfri, men med Liwångs glasögon ser vi en annan bild:
- Den faktiska risken innefattar hög kapitalbindning, långa ledtider, geostrategisk sårbarhet och avfallsproblematik.
- Den kommunicerade tryggheten bygger däremot på föreställningen om stabil baskraft, teknisk överlägsenhet och industriell logik.
Samtidigt synliggör Liwångs perspektiv varför alternativen inte får samma genomslag, trots låg faktisk risk:
- Energieffektivisering är svår att kommunicera som trygghet – den handlar om att inte göra något (inte bygga, inte slösa).
- Sol- och vindkraft utmanar föreställningen om centraliserad kontroll och kräver förtroende för variation.
- Batterilagring och smarta nät kräver systemtänk och digitalisering, vilket sällan framstår som “tryggt” i ett traditionellt försvarsnarrativ.
- Avfallsbaserad energi lider av låg kommunicerad status, trots teknisk beprövadhet.
Kärnkraft presenteras som en trygg och ren energikälla, men den faktiska risken i ett totalförsvarsperspektiv är hög. Den är geostrategiskt sårbar, extremt kapitalkrävande och skapar långsiktiga avfallsproblem. Det finns alltså en skillnad mellan den politiska bilden och den strategiska verkligheten. Att fatta beslut baserat på faktisk risk skulle alltså öppna för helt andra investeringar än de vi ser just nu – men så länge politiken drivs av kommunicerad trygghet, fortsätter kärnkraften att dominera narrativet.
Slutsats – tryggheten är inte alltid rationell
Kärnkraftens starka position i svensk energipolitik handlar inte bara om teknik eller elproduktion, utan om kulturella föreställningar om vad som upplevs som tryggt, legitimt och kraftfullt. Med hjälp av doxologi och riskteori kan vi förstå varför vissa lösningar – trots att de är billigare, snabbare och säkrare – förblir politiskt osynliga.
För att fatta långsiktigt hållbara beslut om energiförsörjning behöver vi inte bara jämföra teknik och kostnad – vi måste också våga ifrågasätta berättelserna vi bär på om vad trygghet faktiskt är. Först då kan vi ge plats åt lösningar som matchar framtidens behov, snarare än gårdagens logik.
Referenser
- Rosengren, M., Doxologi – en essä om kunskap, Brutus Östlings Bokförlag Symposion, 2008.
- Bourdieu, P., Outline of a Theory of Practice, Cambridge University Press, 1977.
- Liwång, H., Riskhantering i praktiken, FHS, 2014.
- De Koster, W., Roos, R. & De Vries, M., ”The Right-Wing Extremist Doxa”, Environmental Politics, 2022, DOI: 10.1080/13504630.2022.2138310.
- Reuters, ”Price tag for new nuclear power in Sweden: $38 bln, commission says”, 2024.
- ESS News, ”Flower buys 40 MW Swedish battery storage site”, 2024.