Pisteis – de retoriska övertalningsmedlen

Vid en argumentation eller övertalning av någon form (diskussion, marknadsföring eller annat samtal mellan två personer eller fler) krävs det tre viktiga komponenter: ethos, pathos och logos. Du har med stor sannolikhet hört dem alla förut, men har kanske inte så stor koll på vad de tre innebär.

Skillnaden mellan ethos, logos, pathos

Enligt Aristoteles handlar ethos om ”när talet framförs på ett sådant sätt att talaren framstår som trovärdig”, pathos om ”när de (åhörarna) leds till en känsla av talet” och att ”genom argument (logos) skapas övertygelse när vi bevisar det sanna eller skenbart sanna utifrån det som är övertygande i varje fråga”. 

Ethos handlar om den karaktär som talaren eller sändaren av ett budskap visar upp eller själv konstruerar genom ord eller text.

Pathos är de känslor som ethos väcker hos mottagaren.

Logos är själva argumentet eller ordkompositionen som förmedlas.

De här tre komponenterna är vad vi kallar för de tre pisteis (singularis pistis) och ordet kan översättas med ”övertalningsmedel”. Det kan vara svårt att skilja på de tre då de alla på ett eller annat sätt går in i varandra. Men en viktig utgångspunkt är att se ethos som sändare av ett budskap med förhoppning om att mottagaren uppfattar budskapet på liknande sätt som sändaren har tänkt, logos som själva argumentet och hur det är konstruerat och pathos som de känslor och uppfattningar mottagaren fick av det sända budskapet. 

Men med det sagt så är det inte helt enkelt att särskilja mellan pathos och ethos, då båda kan ses som kategorier som talaren använder sig av för att övertyga, och som de effekter som talet har på åhörarna. En talare kan alltså både skapa förtroende hos sina åhörare och påverka dem känslomässigt. Men för att hålla oss till grunderna så handlar alltså ethos om det som talaren själv kan påverka, medan pathos är de känslor och reaktioner som talet skapar hos åhörarna. 

Tre varianter av argument?

Man kan ibland höra att ethos, pathos och logos är tre varianter av argument. Det här är inte helt fel, men inte heller helt korrekt. Man skulle kunna säga att det är en mycket förenklad (enligt mig slarvig) förklaring av de tre övertalningsmedlen då fokus inte ligger på själva uppbyggnaden av argumentet eller talet utan mer ses som en sammanfattning av exempelvis ett uttalande. Och eftersom de retoriska orden har så många fler lager så blir det en aning intetsägande att prata om exempelvis ”pathosargument”. I stället för att säga att ”han använder mycket pathosargument” så skulle jag säga att ”han använder argument som väcker starka känslor hos mottagarna (pathos) genom att referera till flyktingkrisen i Syrien”. Vi som lyssnar vill ju veta vad det är som gör att det är ett så kallat ”pathos-, ethos– eller logosargument” och inte så mycket vilken argumentationskategori talaren använder. Likaså om någon skulle säga att ”i den här presentationen var det mycket logos” så kan vi anta att personen menar att det var tydligt och korrekt formulerat med mycket framlagd fakta. Så vill du använda dig av retoriska begrepp så skulle jag rekommendera dig att vara tydligare i vad du menar och inte säger ”det där är ett typiskt ethosargument”. Säg istället att ”argumentet stärker förtroendet till talaren (ethos) genom att hen visar sin kunnighet i ämnet”. På detta sätt blir du inte missförstådd och styrker själv ditt eget ethos hos mottagaren.  

Använda övergripande inom tal

Du kan även använda ethos, logos och pathos övergripande inom olika genrer. Musik, poesi och måleri är exempel på genrer inom konst där pathos används med syftet att väcka känslor (gärna katharsis) hos mottagarna. Det här sker genom komposition (av ord, toner eller färg). Tittar vi närmare på exempelvis musikstycket ”Grande Valse” av Wojciech Kilar så finns det inget slätstruket eller ”lagom” bakom tonerna utan allt är noga konstruerat enligt retorikens konstnärliga regler. Här avverkas olika stilfigurer efter varandra för att åstadkomma perfektion. Likaså kan logos användas inom texter där endast budskapet är huvudfokus, exempelvis myndighetstexter såsom hur mycket du kommer att få tillbaka på skatten. Myndigheten vill såklart att mottagaren ska ha ett förtroende för Myndigheten, men det är inte huvudsyftet med själva texten. Och inte heller vill Myndigheten att du ska få några speciella känslor av budskapet, utan Myndigheten vill endast få ut budskapet. Och det gör Myndigheten så korrekt och tydligt som möjligt så att mottagaren förstår. Ethos används i de texter som sändaren eller talaren vill skapa förtroende. Politik och reklam är tydliga exempel på det där syftet är att du ska agera genom att antingen rösta på ett specifikt parti eller gå och köpa en produkt. 

Sammanfattningsvis …

… så används ethos för att skapa förtroende hos sändaren av ett budskap (politiker, varumärke, talare) där logos är själva argumentet eller budskapet och pathos är de känslor och uppfattningar mottagaren fick av det sända budskapet. De här tre övertalningsmedlen (pisteis) kan även användas som riktmärken för hur du exempelvis skriver en text och som övergripande argumentationsförklaringar (även om du såklart kommer att vara mer specifik nu och förklara varför argumentet är ett ”pathosargument”).