Vi börjar närma oss val. Det är som att hela luften vibrerar av nervositet och blodsvittring, och i och med den misstroendeförklaring som riktades, så känner jag att det är dags att vi tar och pratar om den allra viktigaste delen av retorik – vir bonus – att alltid vara en god (rättrådig) individ.
Det antika svaret på gentlemannen
Den romerske retorikern Marcus Fabius Quintilianus (35 e.v.t – 96 e.v.t) menade att ethos återspeglas i talarens liv där allt som angår talaren angår också saken. Ethos var för Quintilianus starkt förknippat med moral och etik, där han menade att en god talare alltid eftersträvar att i alla situationer även vara en god individ.
Den fulländade talare vi skapar måste vara en rättskaffens man, och därför kräver vi hos honom inte bara en utomordentlig talegåva utan även alla de förtjänster som skall finnas hos en människa.
Här handlar det alltså inte endast om att få publiken att tro att talaren är en god person, utan talaren är – i alla situationer – en god moralisk individ som alltid handlar efter det goda – vir bonus. Och om ord och handling inte överensstämmer mister trovärdigheten sin glans vilket kommer att återspeglas på talarens ethos (genom arete).
För att få in en mer modern referens av hur Quintilianus ser på ethos och hur en talare bör vara skulle man kunna säga att vir bonus är antikens svar på gentlemannen – en person som artigt och taktfullt iakttar regler för gott uppträdande, både moraliskt och samhälleligt. Min egen tolkning av vir bonus är att Quintilianus har ett helhetstänk gällande ethos där fronesis, arete och eunoia alla samverkar, vilket i sin tur skapar vir bonus, men då måste du även ha rent mjöl i påsen ochvilja göra gott till skillnad från att du bör göra gott. Du måste agera altruistiskt – medmänskligt, osjälviskt och utan egen vinning – vilket är egoismens totala motsats. Det är just därför vir bonus även kan användas som en måttstock eller som ett redskap för att genomskåda eristik och andra maktmedel.
Att använda vir bonus för att genomskåda eristik (härskartekniker)
Eristik, mer känt som härskartekniker, kommer från splittringens gudinna Eris och syftar till en teknik vars mål är att få rätt med alla språkliga medel. Det vill säga, till skillnad från retoriken där det finns en moralisk gentlemannamässig grundtanke om att övertyga för det allmänna goda (vir bonus), så ligger eristikens fokus endast i att få rätt för sin egen vinnings skull. Oavsett tillvägagångssätt.
Jag skulle vilja säga att alla de sätt som du kan skapa förtroende, genom fronesis, arete och eunoia, kan du även använda som maktmedel för din egen vinning, om du så vill. Som Aristoteles sa så litar vi på ”hederliga människor både mer och snabbare i nästan alla sammanhang, till och med reservationslöst när oklarhet råder och det finns rum för tvivel” vilket även inkluderar den ohederlige. Och det kanske var därför Quintilianus lade så stor vikt vid vir bonus – för att särskilja på härskaren och retorikern. Att definitionen av arete inte riktigt räckte till. Att vara modig, rättrådig, klok och måttfull inte är några frikort för att individen ska agera dygdigt och altruistiskt (osjälviskt) i alla situationer. Och det är ju just det – att sätta sig själv åt sidan för en stund och inte alltid utgå ifrån dig själv och dina behov – som kommer att ge dig ett stabilt förtroende hos andra. Det är just därför vir bonus även kan användas som en måttstock eller som ett redskap för att genomskåda eristik eftersom vi lättare kan kategorisera vad som är retorik och vad som är eristik. Det är såklart inte en enkel uppgift, och en medveten härskare låter sig inte upptäckas i första taget. Men tar vi ett steg tillbaka och tittar på helheten så kan vi se mönster som tyder på eristik.
Låt oss använda oss av ”Kalle”. Han är en otroligt charmig kille som gärna visar framfötterna på arbetsplatsen. En person som ser sina kollegor och lyfter dem. På ytan kan det se ut som om Kalle verkligen menar vad han säger och agerar för allas bästa, men om vi tittar närmare på hans verkliga beteende – det vill säga – vad han faktiskt gör, så upptäcker vi att hans intentioner kanske inte är helt rena. Exempelvis är Kalle väldigt bra på att ta orden från munnen på sina kollegor under mötena. Vid projektpresentationen lyfter han ogenerat fram sig själv som den mest drivande även om övriga kollegor på projektet känner till både förseningar och arbetsuppgifter som inte har gjorts, och där övriga kollegor har behövt hoppa in och täcka upp. Dessutom är han väldigt bra på att plocka upp idéer från andra och få dem att låta som sina egna. Det här är dock ingen tänker på eftersom Kalle alltid är så duktig med att komma med förklaringar (fronesis) och komplimanger (eunoia). Han är ju en så härlig individ och bra teamleader.
Innan Kalle började sin anställning var det en ganska bra sammanhållning på arbetsplatsen. Det var kanske inte en så rolig och energisk arbetsplats, men alla var sams och arbetet blev gjort. Men sen anställdes Kalle och han bidrog verkligen till att få upp energin och engagemanget hos medarbetarna. Cheferna är mycket tillfreds med Kalles sätt att teambuilda. Tråkigt nog så har andra medarbetare börjat agera annorlunda, exempelvis “Anna”, som tidigare var en exemplarisk medarbetare och kollega. Omtyckt av alla och med goda framtidsutsikter. Anna har nu börjat stöta sig med flertalet kollegor och missar deadlines. Tillslut så måste Anna omplaceras för att undvika den dåliga stämningen på jobbet. Till en början är det lugnt på arbetsplatsen. Kalle får en ny befattning, den Anna till en början var tänkt till, men sen så börjar det skava igen. Nu bland mellancheferna, vilka är de Kalle arbetar närmast.
Titta efter systematik
Det vi letar efter när vi tittar efter eristik är systematik – återupprepning. Finns det återkommande händelser eller ageranden som kan styrka ett eristiskt beteende? Utifrån det här någorlunda enkla exemplet med Kalle, verkligheten är än mer komplex, så kan vi se att han genomgående använder sig av att styrka det egna ethos genom att se och bekräfta omgivningen (eunoia), samt genom att komma med bra sannolika förklaringar om varför han agerar som han gör (fronesis). Han gör sig vän med dem han kan dra nytta av (auktoriteter – fronesis) och gör sig av med dem som stå i hans väg, som Anna. Det här kan han göra genom att exempelvis attackera hennes förtroende hos de andra genom att sprida osanningar (omvänd eunoia) eller ge henne fel information gällande exempelvis deadlines (omvänd fronesis). Jag använder ordet ”omvänd” eftersom ethos, enligt mig, här används i ett felaktigt syfte – att rasera någons förtroende. Vi kan här se att Kalle använder sig av ethos ur ett eristiskt perspektiv och inte ur vir bonus, vilket ger oss slutsatsen att han är en medveten härskare.
Men om det nu går så bra för Kalle att använda sig av eristik, varför ska inte du göra det då?
Du ska inte använda dig av eristik eftersom det inte ger en stabil förtroendegrund, och det är oetiskt. Eristik ger dig endast tillfällig eller skenbart förtroende. Så fort lögnen är påkommen faller härskaren längre och hårdare mot grunden än en person som har handlat retoriskt (vir bonus). Har du en gång blivit påkommen att aktivt ljuga och sprida lögner för egen vinning så har du tappat förtroendet hos dem du har manipulerat. Då får du söka dig till en ny grupp individer. Vilket tyvärr aktiva härskare ofta gör. Men har du istället ett äkta förtroende, eftersom du har förtjänat det hos dina medmänniskor, så är det mycket lättare att göra misstag då individen är en förlåtande varelse mot dem vi tycker om. Det här är även grunden i kriskommunikation. Vikten av att agera utifrån att händelsen var ett fruktansvärt misstag som dels inte var meningen, och dels som man ber om ursäkt för (ett förlåt alltså) är grundläggande om man som person eller företag vill överleva en kris (arete).
Sammanfattning
Vir bonus är ett retoriskt begrepp som genomsyrar hela retoriken och är nära förknippat med ethos och hur du skapar och bibehåller förtroende (tillit). Du som individ kan inte endast förlita dig på kunskap och auktoritet (fronesis), på att se och lyssna på dina medmänniskor (eunoia) och göra det su säger att du ska göra (arete), utan du måste också (för att uppnå maximalt förtroende genom tid) också agera altruistiskt och se det goda i livet – vir bonus.
Det är just det här som gör att du även kan använda begreppet vir bonus till att upptäcka eristiska metoder (härskartekniker).