Vir Bonus är ett retoriskt begrepp som är nära sammanbundet med ethos – hur en talare skapar förtroende. Quintilianus menade att “den fulländade talare vi skapar måste vara en rättskaffens man, och därför kräver vi hos honom inte bara en utomordentlig talegåva utan även alla de förtjänster som skall finnas hos en människa.”
Här handlar det alltså inte endast om att få publiken att tro att talaren är en god person, utan talaren är – i alla situationer – en god moralisk individ som alltid handlar efter det goda – vir bonus. Om ord och handling inte överensstämmer mister trovärdigheten sin glans (arete). För att få in en mer modern referens av hur Quintilianus ser på ethos och hur en talare bör vara skulle man kunna säga att vir bonus är antikens svar på gentlemannen – en person som artigt och taktfullt iakttar regler för gott uppträdande, både moraliskt och samhälleligt.