Bli ett geni på konflikthantering
“Vi bör, enligt mig, bli bättre på att våga stå upp för våra egna värderingar utan att för den sakens skull känna oss trängda eller känna att vi skapar ”dålig stämning” i gruppen” menar retorikern Isabella Alveborg. Men hur gör man det?
När det kommer till att skapa förtroende, så handlar det ofta om de små sakerna som du gör i din vardag. Hur du agerar när du handlar, vem du är gentemot dina grannar och kollegor på jobbet och hur du hanterar obekväma situationer gentemot personer du tycker om eller ser upp till. Vi bör, enligt mig, bli bättre på att våga stå upp för våra egna värderingar utan att för den sakens skull känna oss trängda eller känna att vi skapar ”dålig stämning” i gruppen. Men hur gör man det, rent retoriskt? För att förklara det så skulle jag vilja ta upp skillnaden mellan begreppen eko och backning, vilken kan vara en aning förvirrande.
Att backa eller att vara ett eko?
För att klargöra så gott som möjligt skillnaden mellan att backa en annan individ och att vara ett eko tittar vi på ett påhittat exempel:
Anea och Joseph sitter i det allmänna fikarummet och pratar. Wera kommer in för att värma sin matlåda och hör då en lite hetsig diskussion mellan Anea och Joseph angående att 90 dagar av föräldrapenningen är låst till den ena föräldern, och här menar Anea att det är orättvist att man som familj inte ska kunna fördela sina dagar hur man vill utan att någon ska lägga sig i. Om hennes partner skulle gå in och vara föräldraledig skulle det innebära att de som familj skulle förlora massa pengar då Aneas partner tjänar nästan dubbelt så mycket som hon gör. Joseph däremot anser att det är ett bra beslut då många, framförallt män, får upp ögonen för att faktiskt vara föräldralediga då det finns en norm som mer eller mindre utser kvinnan som den rättmätiga ägaren av föräldraledighet och barnen i stort. Mannen verkar bara vara, enligt Joseph, till för försörjning och det är en roll som han varken känner sig bekväm i eller vill skriva under på. Wera är tyst och lyssnar på håll medan hon värmer sin mat, men hon märker att det börjar koka inom henne medan diskussionen fortgår. Anea hävdar då att det är så ”typiskt män” att ta kontroll över allt som kommer inom mannens kännedom. Den enda lilla bit av universum där kvinnor faktiskt känner att de har någon form av makt i det här patriarkala samhället – den ska nu också tillhöra männen! Är ni så hotade av oss kvinnor?! undrar Anea, och tittar ursinnigt på Joseph som kontrar med att säga att ”alla män är inte skitstövlar Anea! Varför kan inte jag som man tycka att det är härligt att få vara med mina barn utan att ni kvinnor ska dra upp jämställdhets-kortet?” Joseph fortsätter och säger att han förstår att samhället vi lever i nu kanske är mer fördelaktigt för män och att man som kvinna kan känna sig frustrerad. Men att det är upp till kvinnorna att ta den plats som de anser sig ha rätt till. Varenda cell i Wera vibrerar nu av ilska, men hon försöker hålla sig lugn. Anea står först helt stilla, som att hon har tappat talförmågan, med munnen helt vidöppen. Vad är det han säger? Vadå ”jämställdhets-kortet”? Och ”inte alla män”-talet! IGEN! Vet du vad?, säger Anea till slut, du är inte kvinna så du kan aldrig förstå vad det innebär att växa upp och leva som kvinna i ett samhälle som endast är till för mannen. ”Precis så”, säger plötsligt Wera borta från micron. ”Och vad fasen menar du med att vi kvinnor, ska ta, den plats, som vi anser oss förtjäna? Vet du hur dum du låter nu? Varför inte bara släppa fram oss istället för att gå i armkrok? Du har ingen aning om vad vi kvinnor går igenom, dagligen!” ”Exakt” kontrar Anea. ”Och vaddå inte alla män? – du är ju precis som alla män. Kan inte ta ansvar och se vilket as du är.” ”Men jag håller inte med dig Anea”, säger Joseph, ”kan jag inte bara få tycka annorlunda utan att det ska bli en stor diskussion varje gång?” ”nej det kan du inte, inte när det handlar om jämställdhet” säger Wera med matlådan i handen, fortfarande ståendes borta vid micron.
Och utan att nu lägga fokus på vad som yttras i den här diskussionen (där alla på olika sätt är ett så kallat ”as”), så ska vi istället titta på HUR det yttrades. Att bege sig in i en diskussion som inte är ens egen diskussion är problematiskt. Den generella regeln är att låta diskussionen föras av dem som är inblandade, i vårt exempel Anea och Joseph, och inga andra. Det Wera gör är ett exempel på ”eko” – att reagera på ett samtal som hon dels inte är delaktig i från början, och dels för diskussionen en bit ifrån diskussionens epicentrum.
Dessutom reagerar Wera inte på själva diskussionens grundfokusering (för eller emot de fasta 90 föräldradagarna) utan på den orättvisa Anea känner (och Wera själv). I och med sitt ”eko” skapar Wera även en ojämn maktbalans inom diskussionen (2 mot 1) där det är omöjligt för Joseph att dels yttra sig och dels känna att diskussionen är på lika villkor (vilket krävs om diskussionen ska utvecklas och vara givande). Och jag vill åter poängtera att det inte är känslorna eller orden vi ska fokusera på här utan på agerandet.
Att göra ett ”eko” handlar nämligen om att man tar någon annans parti så att det 1) kan uppstå en ojämn maktbalans i diskussionen, 2) utan att för den sakens skull faktiskt engagera sig i diskussionens tes, och att 3) göra det på ett sätt som visar på att man tar avstånd från själva diskussionen, men ändå står bakom en (eller flera) individ(ers) utlåtande. Här kan det även handla om att göra ett kort “inhopp” där en person bara upprepar vad en annan person precis har sagt. Exempelvis om Wera endast hade ropat från micron att “Joseph du är precis som alla män. Typiskt att ta föräldraledigheten ifrån oss kvinnor” och sen lämnat rummet.
Varför är det här så fel då? Jo för ditt ”icke-engagemang” går emot arete – att vara dygdig – och det är du inte om du dels inte vet vad du pratar om (diskussionens ämne- fronesis) och dels garderar dig på säkert avstånd ifrån ett svar på ditt ”eko”. Du tar helt enkelt inte ansvar för att diskussionen ska utvecklas, eller för dina medmänniskor och dig själv. Och det är definitivt inte i enlighet med ethos.
Menar jag nu då att du inte ska bege dig in i diskussioner bara för att du kom in vid ett senare tillfälle? Jag har ju tidigare uppmuntrat att backa varandra, framförallt när det handlar om härskartekniker. Och det är just det – ”backning” handlar istället om att ta ställning, men på ett snyggt och dygdigt sätt.
Konsten att backa andra
I en utopisk värld så hade Anea och Joseph insett att de var på väg mot ett annat håll i diskussionen än vad grundtanken var. Anea hade exempelvis kunnat plocka upp Josephs frustration över ”mannens försörjningslott”, och Joseph hade kunnat välja sina ord bättre och mött Anea i hennes frustration över att jämt känna att man inte räcker till som kvinna. Och på så sätt styrt in diskussionen på rätt bana igen (och du är ju på god väg att bli ett socialt geni, så när du känner att din diskussion håller på att ändra fokus då vägleder du den tillbaka!) Men, nu lever vi tyvärr inte i en utopi, så att hetsa upp varandra och inte agera politiskt korrekt i alla lägen är helt naturligt.
Men hur skulle Wera ha agerat då? Om hon kände att hon verkligen behövde gå in i diskussionen, så handlar backning handlar om att vägleda in diskussionen på rätt spår utan att för den sakens skull uppenbart ta någons parti eller ståndpunkt. Lägg gärna fokus på ”uppenbart” eftersom du absolut kan ta ställning, men det bör göras diskret. Det här är av vikt då när vi känner oss maktlösa (exempelvis genom att det är 2 individer emot 1 individ) så sätts försvarsmekanismerna igång vilket gör att vi (den som känner sig maktlös) kommer att gå till försvar genom att attackera, vara tyst eller gå därifrån. Och det är inte produktivt eller särskilt lösningsorienterat. Eftersom Anea och Joseph är 2 personer totalt innebär det att Wera, även om hon håller med Anea, inte uppenbart ska ställa sig på hennes sida. Det Wera ska göra är att 1) lämna micron och gå till det faktiska stället där diskussionen hålls, och 2) uppmärksamma de båda genom att medla och förmedla vad det är som faktiskt sägs, för att 3) leda in diskussionen på rätt spår, vilket skulle kunna låta exempelvis så här:
”Joseph, jag ser din frustration över att hela tiden måste försöka bevisa att du inte är en skitstövel (eunoia). Och du är ingen skitstövel heller, men du måste också förstå att Anea känner sig maktlös i ett samhälle där det finns konkreta bevis på att kvinnor i allmänhet har mindre makt än män (fronesis). Och Anea jag står bakom din frustration (eunoia), och både du och jag vet att Joseph till fullo står bakom ett jämställt samhälle, och att han inte är en så kallad ”typisk man” (fronesis). Så, det här med föräldraledighet – varför skulle det vara ett problem med att avlåta minst 90 dagar till den andra partnern? (avledning/vägledning in på rätt spår)”
Skulle det nu vara så att Wera inte vill diskutera föräldrapenning, utan det patriarkala samhället, så skulle hon kunna göra det efter att hon har medlat mellan Anea och Joseph. Viktigt är då att Wera inte uppenbart ställer sig bakom Anea, utan försöker hålla en neutral ton och bjuder in Joseph i det egna ställningstagandet. Kan hon dessutom göra det utifrån samtalets grunddiskussion (föräldrapenning) så är det extra snyggt.
”[…] och att han inte är en så kallad ”typisk man”. Det är ju jättebra att fler män som Joseph vill vara hemma mer med sina barn, det tjänar vi alla på (eunoia). Men det går inte att undkomma att kvinnor generellt får 20% mindre i lön än män baserat på siffror från 2020 framtagna av SCB, och det är ju ett stort strukturellt problem, vilket många familjer, inte bara Anea och hennes man, kämpar med. Att höja kvinnors lön, eller rättare sagt, att ge lika lön för lika arbete är ett måste för att vi ska få ett samhälle med lika villkor för alla. Och när kvinnors lön är lika hög som männens kan fler män vara föräldralediga eftersom familjer då inte i lika stor grad behöver fundera på hur mycket mindre pengar man fick varje månad om kvinnan vs mannen tog föräldraledigheten (fronesis).”
Men hur gör du om det redan är en ojämn maktbalans i diskussionen, där 2 personer håller varandra om ryggen emot 1 person? Du gör helt enkelt på exakt samma sätt som i exemplet ovan, men med den lilla detaljen att du ställer dig fysiskt bredvid den ensamme personen (cool by association – fronesis). Det här gör du även om du inte håller med hen utan mentalt står bakom de andra två. Syftet är ju att medla, förmedla och vägleda in på rätt spår, snarare än att ta (uppenbar) ställning i sakfrågan.
Det existerar inga frikort på att vara ett “as”!
Vad händer då om du verkligen vill visa ditt ställningstagande i en fråga? Om det är i en ojämn maktbalans så ska du fråga dig om vad som är viktigast: att få ta ställning (troligtvis på någon annans bekostnad) eller att få en intressant och givande diskussion (som kan gynna din egen tes)? Jag skulle även vilja säga att det även gäller vid eristik, där den ensamme kanske är härskaren. Bara för att det är en härskare (medveten eller omedveten) som blir konfronterad, så betyder inte det automatiskt att du får frikort på att själv vara ett ”as”. Du är ju ett socialt geni som vet att du måste agera efter dina egna värdegrunder (arete), och det kan du göra utan att själv härska. Att konfrontera en härskare handlar inte om att attackera (inte produktivt), utan om att vara smart, lyssna och övertala. Efter att du har medlat och förmedlat så kan du uttrycka din synpunkt, gärna angående grundtesen, såsom Wera sedan gjorde.
Okej, kanske du tänker nu, men om det handlar om en riktigt jobbig situation, såsom rasism eller sexism, där det är viktigt att jag verkligen visar mitt ställningstagande – även om det inte från början var diskussionens grundtes – hur gör jag?
Ja du, det får du veta i nästa del av det här inlägget som kommer om en vecka 😉
Tills dess – var modig, backa alltid, men låt bli att vara ett eko!
1 svar på ”Eko och backning”