Sedan partiledardebatten (10/10-2021) i Agenda på SVT har det varit mycket prat om ”blåbrun” politik. Egentligen långt innan dess. Men vad händer när ett eller flera partier kallar andra partier för “bruna”?
Metaforens makt
Men innan vi börjar att analysera det här utlåtandet så vill jag att ni observerar att jag inte är ute efter om partiet har ”rätt” eller ”fel” i frågan om ett annat partis ”bruna” politik – utan det vi ska kolla på nu är effekten av att använda den här typen av vridning (metafor).
Det första vi ska kolla på är själva metaforen
Den ”bruna” politiken betecknar oftast en nationalsocialism med ursprung ur den tyska nazistiska rörelsen SA som bar bruna uniformer.
Att kalla någon för ”brun” i den mening som det görs i det politiska dagsläget handlar om att ett eller flera partier vill jämföra ett annat parti vid nazism. I stället för att säga det rätt ut – så sägs det genom en metafor där någonting jämförs vid någonting annat – en så kallad metonymi.
Det andra vi ska göra är att titta på effekten av uttalandet
Att jämföra någonting vid någonting annat som är allmänt ogillat är en av Schopenhauers eristiska metoder (no. 32) och att välja metaforer som gynnar den egna slutledningen är en annan (no.12). Syftet med de båda är att få publiken (i vårt fall oss väljare) att känna misstro gentemot det andra partiet.
Att använda sig av eristik är alltid problematiskt, framförallt när det handlar om politik. Varför? Jo, dels för att fokus flyttas från partiet till det andra partiet vilket gör att publiken bara får höra om det andra partiet och inte om den egna politiken, och dels för att använda sig av eristik tyder på att man själv inte har så mycket mer att komma med. Brister bevisföringen tenderar man att använda sig av eristik i stället. Jag är helt övertygad om att partierna som använder sig av de här metoderna absolut har kunskap och argument att använda sig av för att få ut sin politik, MEN eftersom vi är så färgade av den amerikanska kampanjretoriken, så TROR många att det är bra att smutskasta. Och den här kritiken gäller alla partier i Sveriges Riksdag. Reklam är alltid reklam, även om den är ”dålig”, vilket vi också kan se efter år av smutskastning på ett visst parti i Riksdagen som genom åren har ökat snarare än minskat i popularitet bland väljarna. Och den som använder sig av smutskastning framstår oftast som ”mobbare” vilket inte är en eftersträvningsbar egenskap.
Kan partierna göra på annat sätt för att få fram sin ståndpunkt?
Om ett parti nu anser att det är extremt viktigt att få fram det andra partiets politiska grund för väljarna så bör de göra följande:
1) Bemöta de som partiet vill övertyga (väljarna) med respekt och lyssna på vad som sägs (eunoia).
2) Lägga fram konkreta bevis (fronesis) som tydligt visar på det andra partiets tvivelaktiga partigrund. Det här ska framläggas med respekt och inte peka på näsan.
Lägg fokus på den egna politiken
Till sist vill jag åter igen hävda att genom att lägga (mer) energi på motståndaren än på de egna ståndpunkterna kommer endast att lyfta motståndet. Jag vill i stället se att man struntar i de andra partiernas politik och lägger fokus på att berätta för oss väljare varför vi ska rösta på just er? Vad är bra med er politik? Vad kan vi som röstar få för vinning/nytta av att välja er?
Och till ALLA partier i Sveriges Riksdag – sluta tjuvnypa – även ”dålig” reklam är just reklam, och ni framstår bara som en tjuvnypare och inte ett seriöst parti!