Skillnaden mellan eko och backning ligger i att syftet med backning handlar om att få igenom en produktiv diskussion där alla parter resonerar sig fram till ett ställningstagande (där man inte behöver vara överens) utan personpåhopp, sarkasm eller annan eristisk metod. Att backa andra handlar om att medla, förmedla och vägleda in diskussionen (samtalet) på rätt spår, snarare än att ta (uppenbar) ställning i sakfrågan samtidigt som du distanserar dig genom att visa att du inte är psykiskt eller fysiskt delaktig i sakfrågan (eko). Du vill bara få ut din åsikt.
Viktigt är att än en gång belysa att inte ta uppenbar ställning handlar inte om att inte ta ställning utan om att inte uppenbart ställa sig på någons sida så att det skapas en ojämn maktbalans i diskussionen (vilket oftast leder till att den som känner sig maktlös går i försvarsställning snarare än att diskussionen leder framåt).
Att ta uppenbar ställning (backa) i sakfrågan
Men, om du nu vill ta uppenbar ställning i en sakfråga, som inte tillhör grunddiskussionen där du vill visa att du verkligen motsäger dig det som yttras där det är viktigt att du verkligen visar ditt ställningstagande (såsom vid rasism, sexism eller annan diskriminering) – hur ska du göra då?
Våga uttrycka dina åsikter bland vänner (gruppen)
Låt oss säga att du är ute och tar några glas (med valfritt innehåll) med dina polare (som du tycker mycket om). Ni är för tydlighetens skull 5 personer (det här var såklart innan covid-19). Ni har trevligt och pratar gamla gymnasieminnen. Ni börjar skoja lite med Per som var den enda i gänget som var politiskt engagerad, men som nu helt har lagt den politiska banan åt sidan. ”Det kanske är lika bra” säger Simon. ”Partierna går ju in i varandra nu för tiden, så man vet ju inte vilka som tycker vad. Tacka vet jag partiet XX – de är tydliga med vad de vill.” Men de är ju rasister, flikar Josef in, vi kan ju inte sitta och rösta på rasister! Det är helt galet att de har fått komma in i riksdagen”. ”Men Josef, vad fan, sluta vara så pk hela tiden”, säger Simon. ”du kan aldrig slappna av och ta ett skämt. Kommer du säga nu att Annie Lööf verkar vara en ”härlig individ” med fina ögon och att samhället behöver ”starka” kvinnor?!”. ”Vad är det för fel med att vara pk?” undrar Josef och fortsätter med att förklara att han absolut tycker att Annie Lööf verkar vara en vettig individ OCH att det är viktigt med jämställdhet, då vi alla ”tjänar på ett jämställt samhälle!” De övriga i gruppen, Per, Rebecca och du, börjar nu skruva på er. Ni vet alla vart den här diskussionen är på väg och ingen är sugen på att ta konsekvenserna efteråt. För att undvika en stor konflikt mellan Simon och Josef brukar ni antingen prata om något annat eller skylla på något och gå därifrån. Per tittar lite menande på Rebecca och dig. ”Hur går det med lägenheten då Becca? Blir det laminatgolv eller?” skrattar Per och både han och Rebecca utropar samtidigt ”YRROL!!” ”Hahahaha, nej inget laminatgolv för oss” svarar Rebecca ”men vi funderar på heltäckningsmatta i sovrummet …” ”På riktigt?” avbryter Simon ”sitter vi och pratar om laminatgolv eller heltäckningsmattor nu? Per, du har ju träffat Annie Lööf när ni båda var engagerade i muf, cuf eller vad det nu heter..” ”CUF” flikar Per in. ”ja precis, cuf det var ju det jag sa. Du tyckte alltid att hon var så stel och tråkig och sa alltid att hon skulle behöva “en riktig man” så att hon slappnade av lite” skrattar Simon och tittar på Per, som nu inte riktigt vet hur han ska hantera situationen. Han tycker ju om Simon, även om han inte håller med om allting. ”Ehh… ” svarar Per och skruvar på sig ” det var ju så längesedan”. ”Men Per, backa mig lite nu broder” säger Simon. ”Kvinnor är ju bara till för en sak ju. Alla vet att det är männen som är de enda vettiga. Det är ju därför vi tjänar så bra och har bra jobb. Vetenskap ju!” Nu börjar det krypa i din kropp. Simon har verkligen gått över gränsen, men du vet inte hur du ska säga det till honom. Man kanske bara kan låta det vara? ”Ehh.. jag ska nog börja röra på mig” säger du och börjar resa på dig ”Klockan börjar bli mycket och jag vill komma hem. Tidig dag imorgon”. Rebecca gör likadant. ”Men ni kan ju inte gå nu!” säger Josef. ”Ni går alltid när det blir lite obekvämt. Tycker inte ni att Simon har gått över gränsen? Vad tycker du Becca? Känner du dig bekväm med att få veta att din enda lott i livet är att tillfredsställa mannen? För det är ju det som Simon precis sa! Och vad tycker du?” säger Josef uppenbart frustrerad och vänder sig till dig. ”Känner du dig också bekväm med att din ena vän säger till din andra vän att hon inte är värd någonting?”
Och ja, vad ska du svara? Du tycker ju om Simon. Ni har vuxit upp tillsammans och varit vänner sedan dagis, men du tycker ju också om både Per, Rebecca och Josef. Och Simon skämtar väl bara? Det är liksom hans sätt att få uppmärksamhet, så har det alltid varit, intalar du dig själv. Fast du vill gärna säga till Simon när han går över gränsen. Vara sådär självsäker som Josef verkar vara. Men det är inte så svårt, om jag ska vara ärlig. Det kan kännas lite obekvämt att gå emot någon som du verkligen ser upp till, och det beror på vår ständiga längtan att tillhöra gruppen och rädsla för att bli utesluten. Jag vill därför först och främst säga till dig att dina vänner kommer inte överge dig bara för att du säger ifrån. Inte dina kollegor eller grannar heller. Generellt tycker vi om när människor vet vad de vill, så länge de inte kör över oss. Och det ska du ju inte göra, du ska ju bara säga vad du tycker.
I det här påhittade fallet så är ni 5 personer, varav 4 personer tycker (med stor sannolikhet) likadant, och för att undvika att Simon sätter sig i försvarsställning (där han troligen får ett stort utbrott och skyller på att ”brödraskapet inte känns viktigt för dig”) så måste du tänka vad du säger och hur du säger det.
Simon, du vet att jag värdesätter vår vänskap och du kommer alltid att vara min broder (eunoia), men idag har du gått över gränsen. Jag tycker inte att det är okej när du är nedvärderande av kvinnor (fronesis). Och jag vet att du inte är någon skitstövel som bara driver (eunoia), men jag tycker inte det känns bekvämt att vara i din närhet när du uttrycker dig rasistiskt och sexistiskt. Det gör mig obekväm (fronesis). Vi hörs imorgon. Och du, ”be good” (internt skämt – eunoia).
De här orden ska såklart vara dina egna, men viktigt är att bemöta Simon genom eunoia och sen lägga fram dina tankar (”bevis” – fronesis), och avsluta med att bekräfta igen (eunoia) för att få Simon att förstå att det inte handlar om honom som person utan om hans agerande (yttrande). Det här kräver såklart sitt mod, men jag lovar dig att du kommer att må mycket bättre efteråt!
Att uttrycka ditt ställningstagande offentligt (civilkurage)
Samma strategi som ovan kör du även om det är så att din backning sker offentligt – det vill säga – ute på allmän plats mellan individer som du inte känner. Det viktiga är att du:
1. Bemöter det du hörde och bekräfta personen som du vill kritisera genom eunoia. Jag vet att det kan kännas jobbigt, framförallt om man går förbi en situation som väcker starka känslor där en helst av allt vill skälla ut personen, MEN ur ett retoriskt perspektiv så leder en utskällning ingenstans. Retorik handlar om övertalning, och om du vill få personen på bättre tankar (ändra åsikt, be om förlåtelse eller förstå att hen är ensam med sina åsikter) så måste du börja med eunoia.
2. Lägga fram fronesis gärna i form av fakta eller/och auktoritet eftersom det är de medlen som har starkast kraft vid mötet med nya individer. Du kan alltså säga till personen tydligt att ett sådant uppförande som du nyss bevittnade inte är acceptabelt (auktoritet) på grund av … (fakta).
3. Skulle det nu vara så att personen i fråga ber om förlåtelse för sitt uppförande eller sin kommentar så ska du åter igen bekräfta det agerandet med eunoia. Det här är för att visa personen som du gav kritik till att du inte är arg på individen utan på uppförandet/handlingen personen utförde. Och det här gäller alltså även om du inte känner individen.
Jag kommer vid ett senare tillfälle grotta ner mig mer i civilkurage och hur vi bör agera (för vi bör agera) när vi ser eller hör någonting som inte är etisk eller moraliskt försvarbart. Men tills dess hoppas jag att du har fått lära dig lite matnyttig kunskap inför framtida diskussioner som kan gå överstyr!
Tack och bock!