Det kan ju låta lockande att få (ta) makt och få sin vilja igenom när det dessutom är så enkelt och effektivt. Så varför håller jag på att tjata om etik och moral hela tiden, när det egentligen är lättare att bara ta Schopenhauers 38 eristiska metoder och skapa förutsättningarna själv?
När jag vikarierade i argumentationsteknik på en av de främsta högskolorna i Sverige, så blev jag av min dåvarande handledare ombedd att följa hens restriktioner om hur argumentation ska gå till, och fick inte själv välja mitt perspektiv på vad retorik är. Hen ville att jag skulle lära ut eristiska metoder eftersom det är lättare för eleverna att sen slå sig fram på arbetsmarknaden, än om jag hade valt att undervisa enligt den klassiska retoriken med vir bonus som främsta utgångspunkt. Även om min handledare var (är) en välkänd person, inom fakulteten, som har skrivit både avhandlingar och undervisat inom retorik under flera år så kommer jag här att motbevisa hen och många andras flyktiga tro om att härskartekniker är vägen att gå – med endast ett enda ord – HÅLLBARHET!
Jag vet, ett modeord i dessa tider, men ack så beskrivande. Vill du ha tillfällig makt så ska du absolut köra på eristik. Kör, bara kör! Manipulera och krossa, men tro inte att det blir varesig långvarigt eller smärtfritt. Det finns ju en anledning till att den “klassiska försäljaren” använder sig av just eristik – för att du aldrig igen ska komma tillbaka när du väl har köpt din produkt. Nu när du sitter och läser det här så tänker du kanske att det är ju lite dumdristigt eftersom marknaden vill ha återkommande kunder för att kunna växa och utvecklas, och det får man inte om fokus ska ligga på att sälja en produkt snarare än att bygga ett långsiktigt förtroende. Och samma sak gäller såklart dig som individ. Vill du skapa dig en stabil plattform där du har förmågan att växa och utvecklas så ska du satsa på den lite långsammare retoriska vägen. Vi kan likna det vid bergsklättring. Om du klättrar på uppåt utan säkerhetslina och kilstopp så kommer du att komma upp till toppen snabbt. Men då gäller det också att du inte gör några som helst felsteg, och att du är relativt ensam – både på uppfärden och på toppen. Faller du – och du kommer att falla, frågan är inte om utan när – så faller du långt och landar hårt. Kommer du att kunna resa dig igen? Men om du istället tar dig tid att knyta stabila och fasta (retoriska) knutar, går igenom klättringen med dina vänner och stannar upp för att sätta kilar i berget, så kommer det absolut ta längre tid att komma upp till toppen, men om du faller på vägen så har du både livlina, kilar och vänner som kan hjälpa dig att sätta fötterna på rätt plats. Och när du väl når toppen så kommer livet inte att bli så ensamt. Vi ska inte underskatta människorna vi har omkring oss. Vi är flockdjur och tillsammans är vi både starkare och lyckligare.