Du vill desperat försvinna. Bara tanken på att behöva prata inför en grupp, träffa nya människor eller försvara dig själv när någon har behandlat dig illa får benen att vika sig. Vad ska du säga? Vad vill de höra? Hur ger man egentligen konstruktiv kritik utan att trampa någon på tårna, samtidigt som du står upp för dig själv? Det där sociala geniet som i alla situationer tycks veta exakt vad hens ska säga och agera. Som med en stabil gång, lagom hårt handslag och en utstrålning av kombinerad trygghet och godhet (utan att bli självgod) får alla i rummet att känna sig både sedda och hörda. Likt en varm sommarvind sveper det sociala geniet genom varje situation och efterlämnar god stämning och en önskan om att hen snart ska återkomma.
Geni vs social
Själva ordet ”socialt geni” är ett sammansatt ord som till viss del är motsägelsefullt. Om vi börjar med att titta på ordet ”geni” så innebär det en person som visar en näst intill ovanlig intellektuell begåvning eller talang för någonting. En slags originalitet, skild från den samhälleliga ”normaliteten”, och utmärker sig såldes från massan – det vill säga ifrån alla oss ”vanliga dödliga” individer. Går vi sedan vidare till ordet ”social” så innebär det en gemenskap, ett slags kollektiv där personen både är utåtriktad och inkluderande, det vill säga helt tvärt om från ovan.
En abnorm
Att vara social innebär att personen har en förmåga och en vilja att umgås med andra människor. Det här innebär att det sociala geniet är en person som är ett slags ingenium där både förstånd och intellekt samspelar. En person som både vill vara bland andra människor, men som samtidigt utmärker sig genom sin förmåga att få andra människor inkluderade i en gemenskap. Det här känns näst intill omöjligt att uppnå. Hur kan man både tillhöra en normalitet och samtidigt utmärka sig? Saken är den att för att någonting ska vara normalt eller tillhöra en normalitet så ska det vara genomsnittligt och tillhöra det rådande generella, och (tyvärr) just nu så känns det som att ju mer ”sociala” vi blir genom olika tekniska lösningar desto mer icke-sociala blir vi i det verkliga livet. Vi har inga problem att lägga ut privata bilder på vår fantastiska båttur och våra gulliga ungar, men får panik bara vi ska ringa och beställa leveranstid för vår nya soffa som vi har specialbeställt på internet. Vi kan inte ens gå in i en affär och titta och känna på soffan utan att svetten börjar pärla sig i pannan. Tänk om någon kommer fram och pratar med mig! Det som var normalt för 100 år sedan – att socialisera, umgås och prata med varandra, har idag blivit till en abnorm. Det här gör att den sociala blir just ett geni, någon som står ut, hur osannolikt det än kan låta. Och det är här retoriken kommer in!
Normalitet tillhör det naturliga
I dagens samhälle så är “normalt” synonymt med någonting som är vanligt, någonting som alla gör eller har varit med om. Men, enligt den aristoteliska filosofin så är normaliteten förbunden med vad som är naturligt, det vill säga, att den utgår ifrån naturen eller ifrån biologin. Och rent biologiskt så eftersträvar människan intimitet och gemenskap. Därför är ett “socialt geni” inte alls motsägelsefullt, enligt retoriken, utan helt naturligt. Det handlar nämligen om dig som individ, vad du sänder ut och hur du får andra människor att känna sig!