Doxa

Aristoteles beskriver doxa som de föreställningar vilka alla eller de flesta av åhörarna uppfattar som sant, och är föreställningar om omvärlden som är baserade på egna erfarenheter och upplevelser. En slags trosföreställning som ej kan ifrågasättas. Bourdieu menar i stället att termen doxa betecknar det som aldrig ifrågasätts, helt enkelt därför att ingen inom gruppen kommer på tanken att ifrågasätta det. Doxa är inte ett enhetligt, monolitiskt fenomen utan det existerar flera olika doxor knutna till olika sociala fält och med olika slags praktiker, och eftersom fält ofta överlappar varandra gör även doxor det. Den retoriska doxa visar inte verkligheten som den är, utan sådan som den ter sig för individen.