Lovtal är den åttonde övningen i progymnasmata, och är ett tal som framhåller goda egenskaper och kan hållas till människor, ting, platser, djur och företeelser. Det finns egentligen inte några förhållningsregler över vad du kan och inte kan hylla, samt med vilka språkliga medel en hyllning kan ske genom. Jag använder mig av den här modellen framför allt när jag ska skriva bröllopstal eller tacktal.
Lovtalet är uppbyggt likt ett schema där du följer punkt för punkt tills att du har ett tal. Här följer jag Afthonius Progymnasmata.
- Inledning – Börja ditt tal med en kort inledning där du hyllar och talar gott om din huvudperson, samtidigt som du meddelar varför du vill tala och till vilka du riktar dig. Afthonius menar här att inledningen bör vara någonting som passande och som skulle kunna ”sammanfatta” talets essence.
- Härkomst – Härkomsten innefattar sådant som personen inte har kunnat påverka. Exempelvis geografisk plats, stad eller familj.
- Uppväxt – Uppväxt innefattar sådant som personen har kunnat påverka såsom utbildning, yrken, levnadssätt och färdigheter med mera.
- Livsgärning – Det här är talets absolut viktigaste punkt och kan ses som själva huvuddelen i talet. Punkterna innan har varit en upptrappning till just den här punkten. Här tar du upp själva dygden (som retorikerna själva skulle säga). Hur god och fantastisk personen är genom sina sinnelag, sitt mod och sina livsöden. De gamla retorikerna delade upp livsgärning utefter sinne (mod, rättrådighet med mera), kropp (styrka, skönhet och snabbhet med mera) och livsöde (makt, rikedom och vänner med mera).
- Jämförelse – Den här punkten handlar om att göra en jämförelse med någonting annat så att personen framstår ännu bättre. I modern tid kan den vara lite överdriven, men på antiken var det här en viktig punkt att ta hänsyn till. Det här är dock ytterst vanligt i reklam och politik – att jämföra för att framstå i bättre dagar än sin motståndare.
- Avslutning – En kort avslutning där du åter igen hyllar personen! Gärna utformad ”som en bön”, enligt Afthonius.